Återanvändning går in i en ny fas
Återanvändning har inte längre samma plats som för några år sedan.
Länge har det drivits av några övertygade företag och av specialiserade aktörer, men det blir gradvis en del av fastighetsstrategier, planeringsprojekt och inköpspolicyer. Lagen AGEC har bidragit till att integrera cirkulär ekonomi i det franska regelverket. CSR-engagemang har stärkts. De nya rapporteringsskyldigheterna, särskilt inom ramen för CSRD, får organisationer att bättre mäta effekten av sina aktiviteter och att söka mer sparsamma lösningar i användningen av resurser.
Denna utveckling förändrar gradvis karaktären på efterfrågan. Återanvändning betraktas inte längre som en exceptionell åtgärd. Det blir ett alternativ som övervägs i ett växande antal projekt.
Men denna ökning av betydelse avslöjar en mindre synlig svårighet. Avsikterna utvecklas snabbare än de operativa kapaciteterna att förverkliga dem.
Mellan att vilja göra återanvändning och att veta hur man organiserar en återanvändningsoperation finns det fortfarande en betydande klyfta.
Denna situation förklaras delvis av sektorns egen historia.
Under lång tid har kompetenser relaterade till återanvändning utvecklats på en relativt konfidentiell marknad. Verksamheterna leddes främst av specialiserade aktörer, ofta benämnda som mäklare. Deras yrke bestod inte bara i att hitta en köpare för utrustning som blivit överflödig. De var tvungna att värdera deras restvärde, identifiera marknader, organisera deras återvinning, samordna de olika aktörerna och säkra hela flödena.
Denna expertis har byggts upp gradvis, genom projekten. Den vilar lika mycket på teknisk kunskap som på praktisk erfarenhet, professionella nätverk och förmågan att lösa situationer som sällan är standardiserade.
Än idag är en stor del av dessa kunskaper koncentrerade till ett begränsat antal företag. Kompetenserna är dåligt dokumenterade, sällan lärda på ett strukturerat sätt och svåra att identifiera för organisationer som upptäcker återanvändning.
Branschen befinner sig således i en paradoxal situation: kompetenserna finns, men de förblir otillräckligt synliga.
Återanvändning mobiliserar kompetenser som sträcker sig långt bortom flyttning.
Denna låga synlighet förstärks av en vanlig förvirring.
Eftersom en återanvändningsoperation ofta innebär att flytta möbler eller utrustning, förväxlas den ibland med en enkel flytt. Ändå skiljer sig målen djupt åt.
Vid en traditionell flytt är prioriteten att överföra tillgångar från en plats till en annan under de bästa förhållandena för tid och säkerhet. I en återanvändningslogik handlar det om att bevara användningsvärdet av utrustningen genom hela interventionskedjan.
Denna skillnad förändrar helt organisationen av operationerna.
Man måste kunna utföra en noggrann demontering för att undvika skador, säkerställa spårbarheten av tillgångarna, organisera gruppering och avgruppering av operationer när flera destinationer är planerade, samordna perioder av tillfällig lagring, förbereda utrustningen för återanvändning och arbeta med olika nätverk av återförsäljare.
Varje steg påverkar direkt projektets framgång. En dåligt utförd demontering eller en otillräckligt förberedd logistik kan göra det omöjligt att återanvända en utrustning som ändå är fullt fungerande.
Återanvändning blir därmed en disciplin som kombinerar tekniska, logistiska, kommersiella och organisatoriska färdigheter. Denna verklighet är fortfarande i stor utsträckning okänd.
En asymmetri i information som bromsar marknadens utveckling
Allteftersom marknaden växer, uppstår en annan svårighet: det blir allt mer komplicerat att särskilja de aktörer som verkligen är kompetenta.
Ekonomer talar, i sådana här situationer, om informationsasymmetri. Detta fenomen syftar på en marknad där köparna har mindre information än säljarna för att bedöma den verkliga kvaliteten på ett erbjudande.
Återanvändning erbjuder idag en illustration av detta.
Många tjänsteleverantörer erbjuder numera tjänster relaterade till återanvändning. Ändå är det ofta svårt för en beställare att veta vem som verkligen behärskar hela värdekedjan. Vem kan utföra en icke-destruktiv demontering? Vem har en logistik som är anpassad för att gruppera flöden? Vem har ett tillräckligt utvecklat nätverk för att maximera möjligheterna? Vem vet hur man koordinerar en komplex operation som involverar flera aktörer?
Dessa skillnader i kompetens är sällan synliga innan projektet startar.
Denna informationsasymmetri ger upphov till flera konsekvenser.
Organisationer tvekar mer att integrera återanvändning i sina projekt. Vissa föredrar mer konventionella lösningar på grund av brist på insyn. Andra väljer leverantörer som inte har de nödvändiga kompetenserna, vilket riskerar att kompromissa med de ursprungliga målen.
Denna situation straffar också de mest erfarna företagen. När marknaden inte gör det lätt att särskilja de olika nivåerna av expertis, blir de mest avancerade kunskaperna svårare att värdera.
Bristen på tydlighet blir då ett hinder för utvecklingen av hela sektorn.
Nästa steg är att göra färdigheterna synliga
Framtiden för återanvändning kommer troligen inte enbart att bero på nya regleringsåtaganden eller ökad medvetenhet bland organisationer.
Det verkliga mognadssteget handlar nu om att strukturera kompetenserna och göra marknaden mer läsbar.
Detta innebär att bättre definiera yrken, klargöra rollerna för varje aktör, utveckla gemensamma referensramar, stärka utbildningarna och underlätta identifieringen av aktörer utifrån deras expertisområden.
Med andra ord måste branschen gradvis minska den informationsasymmetri som fortfarande kännetecknar dess funktion.
I takt med att kompetenserna blir mer synliga och lättare att jämföra, kommer beställarna att kunna säkra sina projekt med större förtroende. De mest erfarna företagen kommer att få sin expertis bättre erkänd. Och återanvändning kan ta ett nytt steg i sin professionalisering.
