Europeisk koldioxidmarknad: anatomi av en reform

Hur fungerar den europeiska koldioxidmarknaden

Inrättad 2005, ETS vilar på ett enkelt princip: att sätta tak för CO2-utsläppen från de mest förorenande industriella och energianläggningarna, och låta dem betala ett pris

för varje ton som släpps ut.

Varje år minskar det totala taket för tillgängliga kvoter enligt en takt som kallas "linjär reduktionsfaktor", vilket mekaniskt bör driva upp koldioxidpriserna och uppmuntra företag att minska sina utsläpp snarare än att köpa kvoter.

Företagen får en del av sina kvoter gratis — beräknad via "benchmarking" som fastställer den tilldelade mängden baserat på de mest effektiva anläggningarnas prestationer inom varje sektor — och måste köpa resten på auktioner eller på den sekundära marknaden.

Vad förslaget den 17 juli ändrar

Presenteras av ordföranden för Europeiska kommissionen i ett lagpaket som också inkluderaren elektrifieringsplan och ett förslag om nätavgifter, syftar texten från17 juli, enligt klimatkommissionären Wopke Hoekstra, till att skapaen väg som är förenlig med EU:s klimatmål för 2040.

I detalj framträder flera åtgärder:

En avmattning av takten för utsläppsminskningar.

För närvarande på 4,4% per år skulle minskningsfaktorn gå ner till 3,7% för 2035 och sedan 1,7% fram till 2040.

En förlängning av de gratis kvoterna.

Företag som drar nytta av de gratis kvoterna skulle se denna fördel förlängd till 2038 istället för 2034.

Nya flexibilitetsmekanismer.

Förslaget introducerar för första gången införandet av koldioxidkrediter från permanenta fångster på ETS-marknaden, med upp till 250 miljoner ton certifierade krediter.

Inträde av avfallsförbränningsanläggningar.

Avfallsförbränningssektorn skulle gradvis träda in i ETS.

Ett stopp för flyg och ETS2.

Avstående från att integrera hela flygsektorn i marknadens utvidgning.

Nya finansieringar.

Ny europeisk pott på 6 miljarder euro extra för energiförbrukningen inom industrier.

Ett splittrat europeiskt råd i två block

Förslaget kommer efter månader av växande påtryckningar. En lobbyist citerad av

l’Usine Nouvelle beskriver "en panikstämning i Kommissionen i februari och mars", där vissa fruktade att koldioxidmarknaden skulle kollapsa helt och hållet under trycket från flera huvudstäder och den kemiska industrin i synnerhet.

En analys från Europeiska byrån, utförd innan texten presenterades, skissar två

tydliga läger inom rådet:

Det "kritiska" blocket, som förespråkar maximal flexibilitet:

Österrike, Bulgarien, Kroatien, Grekland, Ungern, Italien, Polen, Tjeckien, Rumänien och Slovakien kräver maximal flexibilitet i den lagstiftande översynen.

Det "ambitiösa" blocket, som vill bevara systemet:

Spanien, Danmark, Finland, Luxemburg, Nederländerna, Portugal och Sverige har gemensamt undertecknat ett brev i början av juli som begär att ett ambitiöst system

Intensiva reaktioner direkt efter publiceringen av texten

Miljöorganisationer har reagerat utan dröjsmål. NGO:n Carbon Market Watch har fördömt ett förslag som skulle erbjuda "en livboj" till fossila bränslen och fler "gratis utsläppstillstånd", och påminner om att ETS har möjliggjort en halvering av utsläppen från energi-, industri-, flyg- och sjöfartssektorerna under tjugo år. Tyska forskare och NGO:er har å sin sida varnat för att reformen skulle göra det svårare att nå blockets klimatmål.

I motsats till detta försvarar kommissionen en balansakt: att bevara den europeiska industriens konkurrenskraft mot kinesisk konkurrens och amerikanska tullar, utan att formellt ge avkall på principen om förorenaren betalar eller på 2040-målsättningen.

Och nu?

Texten måste fortfarande förhandlas under flera månader mellan de tjugosju och Europaparlamentet, där kommissionen ENVI kommer att granska ärendet. Med tanke på de redan synliga sprickorna i rådet och den roll som Frankrike kan spela som medlare, förblir det slutgiltiga resultatet av denna förhandling osäkert — med frågan om huruvida EU kan förena klimatambitioner och industriell konkurrenskraft utan att offra den ena för den andra i bakgrunden.